Man har ofta ett par hörlurar som man håller fast vid, som är riktiga bröder. Mina tidigare bröder var ett par in-ears från Teknikmagasinet. De var ljudtäta, billiga och jag tyckte de var hyfsat stabila tills the curse of headphones kom i antågande. Mina så kallade bröder hade tuppat på the most common sätt som finns. Ni vet när det börja glappa i sladden pga att man har vikt sladden vid "piggen" för ofta? Ja, precis så dog mina "bröder" och även kommande hörlurar, i deras tappra försök att ersätta föregående.

Idag började mitt femtioelfte par av hörlurar glappa och den där frustrationen jag jämt brukade känna förut när detta hände, har helt plötsligt omvandlats till ett lugnt, svenskt "jaha, okej, det var ju tråkigt". Så otroligt van har jag blivit vid att mina hörlurar börjar glappa titt som tätt. Enough is enough och jag köpte ett par riktiga babes (som förhoppningsvis kommer hålla längre). Är numera (stolt) ägare till ett par vita Marshall Headphones Major, och jag ääälskar dem. Har redan varit på en springtur med dem och sitter för stunden och myser med dem framför datorn. Mina Marshalls är inte bara min bröder, these headphones are my BFFs.