Som en elektrisk chock genom skelettet
Någon har sagt att man inte ska hoppas på för mycket, och det kanske stämmer. Men att hoppas, det är något fint egentligen, även om det också är naivt. För att hoppas har ofta en positiv innebörd. Att hoppas är att se framåt. Att hoppas tänder ett litet ljus inom oss. Men hopp är som sagt något naivt och blåögt och den här gången såg jag oss genom ett par klarblåa ögon och hoppades på något som inte blev. Och vi tog slut.
venus as a boy
Om det är något jag tycker om med mig själv, så är det min kreativitet. It's a neverending story.
Leave your pretty to me
Idag var det ett till födelsedagsfirande, men denna gången firade vi min låtsaspappa Johan. SÅ GRATTIS TILL HONOM! Över tjugo personer var här och det var mat överallt så nu är min mage proppfull och jag orkar inte stå upp. Däckade även i soffan när alla gäster var här (smidig tjej). Orsak? Jag spenderade halva natten med mig själv och The Hunger Games (lite Skins också). Jag måste bara säga att jag verkligen trodde att hungerspelen var något overrated, similar to Twilight shit, men det visade sig att jag hade HELT FEL. Fan, den var ju sjukt bra och jag förstår varför alla kommer ut från bion och uppdaterar sin facebook-status med: "OOOOH MY GOOOD SÅG HUNGERSPELEN ASSO OOOOMMMMGGGGG". Jag förstår er, det gör jag.
Förresten, tack för alla kommentarer ni lämnade i mitt tidigare inlägg. Eller inte, lol. Får väl fortsätta med mitt meningslösa, högljudda tonårsklagande. Be en bön om ni vill överleva.
Det är nu ni ska kommentera
Jag har egentligen inget att skriva. Det känns bara som att jag klickade på "nytt inlägg" för att försöka fylla ut lite här i bloggen. Kanske har jag en tillfällig idétorka, eller så beror det på att det känns som om det bara är jag som stirrar tomt på min bloggsida. Några läser, det vet jag (hej mamma) men fyfan vad tomt det känns ändå. Okej, läsare, ni som läser eller tittar in, ska vi göra upp en deal? Ni slänger in en snabb kommentar om vad som skulle kunna pigga upp denna snustorra blogg, så att jag vet lite mer vad jag ska lägga upp. Det kan vara outfits, sminkningar, photo-shoots, tips, jaaa... ni förstår vad jag menar. Så hjälp mig nu och släng in en snabb kommentar om vad bloggen ska bestå mer av. Skulle hjälpa en hel del.
Call a girl before she loses you
Blame it on the boogie
Igår hade jag och Agnes anordnat en fest med våra närmsta vänner för att fira att vi två har fyllt sexton år. Ett tjugotal fina människor befann sig vid vår sida runt åtta och alla hade klätt ut sig från olika årtionden. Lägenheten fylldes med blandad musik från dem senaste femtio åren och vissa av oss dansade till och med bugg (en skvätt vals fick vara med på ett hörn). Jag hann tyvärr inte ta särskilt många bilder med min systemkamera (tog flest bilder med min engångskamera) men följande bilder är de bästa!
Dem grymma värdarna! Agnes var 60-tal och jag körde en Sandy från Grease.
Jag antog utmaningen och gjorde ett "extra huvud" på Mathildas knopp. Denna frisyr tog en timme och det var nästan så att jag inte hann bli klar med min egen utsmyckning, haha.
Erics söta rumpa får avsluta detta bildmaraton. Jag hade en supertrevlig kväll och att avsluta en dag som varit både prov och stressfylld med fest var underbart. Stort tack till er alla. Jag älskar er.
Slänger in ett litet inlägg
Nu ska jag duscha en liten snabbis och sedan plugga någon timme. Nej, jag är verkligen inte en sån som vill slösa min helg på skolarbeten, vilket resulterar i slarvplugg på söndagskvällarna. Tidsoptimist var namnet.
Barbaric brutal breakfast buttered baguette bread
I fredags så var jag och några fina vänner och såg "High School Musical" på Kungsholmen. Efteråt tog vi tunnelbanan till Söder där vi vandrade runt efter bra pizza-ställe. Det fick bli McDonald's istället, men det förstörde inte stämningen för det. Vi pratade i timmar och somnade in vid fyra på morgonen. När vi sedan vaknade ett par timmar senare, gick hälften av gänget för att köpa frukost och resultatet ser ni ovanför. På eftermiddagen drog jag vidare till Fredrik och spelade musik och under kvällen kunde man hitta mig ett slag på en fritidsgård i Solna, där jag och Adam spelade akustiskt. Det har varit en väldigt fin helg och nu såhär på söndagskvällen får jag samma ångest - som alltid - över att jag inte har pluggat någonting... Jag lär mig aldrig.
