6,5
Det är så skönt att vara back on track igen! Innan Spanien sprang jag och gjorde övningar varje dag. Det låter väl töntigt, men det var väl antagligen stranden som motiverade mig. Jag lyckades hålla en någorlunda hälsosam rutin i Spanien de första tre dagarna, men därefter blev det lite för mycket breezer och lite för mycket glass. Vad ska jag säga? Det var semester och jag kopplade av helt och hållet tillslut. När jag kom hem lyckades jag inte motivationen att äta bra och move my fucking ass, instead of rubbing it against the couch. Så ja, det tog mig ca två veckor efter hemkomst att komma tillbaka på banan. Jag tröttnade tillslut på min uppblåsta glutenmage och tog tillbaka mina bättre matvanor (och träningsvanor). Har idag joggat/gått 6,5km, vilket är en lite längre sträcka än vad jag är van vid. Vad som motiverar mig för stunden, förutom det gamla vanliga och modellerna i Blurred Lines, råkar faktiskt vara en app; Zombies, run! heter den. I would like to rate it as fucking genius and preach it's benefits. Det är alltså en sorts motionsapp där du under din springtur utför uppdrag samt blir jagad av zombies. Short summary. Hade tänkt göra en vlog om denna underhållande app så jag ska inte avslöja för mycket. Men nu vet ni en del och kan dessutom förvänta er en svettig och hysterisk vlog inom kort. x
gammelmormor
Jag har haft en så otroligt mysig och underbar dag. Vid ett tiden åkte jag och min familj till Rotebro för att besöka min gammelmormor Barbro. Åldern står och knackar på hennes dörr, men jag tycker att hon är lika fin nu som hon var när jag var liten. Jag har inte träffat henne på flera månader så att äntligen få krama henne, se henne och prata med henne betydde verkligen mycket för mig. Att sitta i hennes lägenhet, med hennes underlater som backtrack, samtidigt som hon ger en kopiösa mängder tuggummipaket gjorde mig nostalgisk. Jag mindes helt plötsligt hur mycket tid jag faktiskt tillbringade hos henne som barn. Hur hon lärde mig att sticka och hur hon lärde mig någon sång som handlade om att kasta koskit och mjölka pattarna på korna. Hon är verkligen så fin och jag önskar verkligen att jag kunde välla ut den stora känslovågen som som hux flux fyllde mig. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, så i slutet av vistelsen hos Barbro (efter en promenad ner till vattnet och ett kort möte med Leos mammas dagbarn) så gav jag henne mitt nya nummer och sa att jag väldigt gärna skulle vilja komma förbi för att fika och prata. Jag hoppas hon hajade vinken och förstod att jag verkligen menade vad jag sa. Jag brukar trotsallt vara väldigt dålig på att hålla kontakten.
På vägen hem plockade vi upp Leo och svängde sedan förbi Ica Maxi för att köpa ett skepp av frukt. Jag var SÅ lycklig. Har craveat frukt i flera dagar nu (särskilt banan till vårt nyligen hemgjorda jordnötssmör). Väl hemma bestämde sig jag och Leo för att cykla till Munkholmen i Sigtuna, där vi sedan tog ett dopp. Det är en bra bit dit och hem, så efter den rundan var det superlilla träningsfreaket inom mig satisfied. Nu ligger Leo och snarkar bredvid mig. Tanken var att vi skulle se Resident Evil och jag hade till och med laddat med frukt (som jag dock hann äta upp, nu är det slut). Alltså frågan är om jag ska väcka honom. Kommer du bli arg då, Leo?
святилище
mardrömmar
De senaste nätterna har jag haft sjukt obehagliga drömmar. De har främst handlat om: 1. Hur min sol-tatuering luckras upp, flyttar på sig eller försvinner. 2. Hur jag åker till Emmaboda utan grejer, måste åka tillbaka eller glömmer helt när festivalen är. Dessa två olika "mardrömmar" har jag drömt flera gånger, med variation i handlingen då. Vaknar alltid upp lika förvirrad och måste kolla så att tatueringen sitter kvar, ser ut som den ska och att jag inte alls behöver ångra den. Har dessutom drömt att jag har gått in i världens äckligaste skog där jag fick starka hallucinationer och trodde jag skulle dö för jag såg så förvrängda saker. Var så jävla rädd i den drömmen och det var en otrolig lättnad att vakna upp sen, ni anar inte. Inatt drömde jag något om att jag och mina kompisar skulle på en klubb djupt inne i skogen (i samband med någon festival, återigen). När vi skulle gå kunde jag inte hitta mina skor och jag fick typ världens panik. Letade efter dem, hittade dem, min kompis började blöda och var tydligen gravid. Vaknade upp med ett ryck och jag har för mig att drömmen slutade med att någon försökte göra illa mig (därav det häftiga rycket). Så jag har verkligen inte nådiga drömmar för stunden och jag vet inte varför jag minns dem så väldigt bra, jag brukar aldrig göra det. Någon Joseph som kan tyda mina drömmar och förklara vad som försigår?
Min katt släpade in en fladdermus härom dagen, därav bilderna. Det är inte alltid man får chansen att fotografera en fladdermus på så nära håll. Eller hålla i en för den delen.
soulmate
Min bättre hälft fyllde år nu i fredags. Nitton år blev han, men som jag på en av mina postade bilder på instagram så beter han sig som en liten skitunge. Ändå är han det finaste jag har. Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur underbar den här människan är. Hur jag blir varm i hela kroppen av att titta på honom, hur lätt livet blir i hans umgänge och hur tiden känns så otroligt fiktiv när vi spenderar den tillsammans. Innan dig undrade jag när den där säkra skulle slå sig ned och fylla det tomma utrymmet inom mig. När skulle jag hitta den där vännen, med den där gnistan? När skulle jag hitta någon som är liksom skräddarsydd för mig? När skulle idealet anlända, om någonsin? Och jag har nog funnit mitt ideal nu. För jag har funnit en inspirationskälla, en vän, en lover och en själsfrände. To the moon and back, and even beyond that. xx
de farliga brösten
Tänk att ett, i det här fallet, papper kan vara avgörande för vad som ska censureras, raderas eller dömas. Ja, oj vilken kallabalik det skulle bli ifall inte mina låtsas-mansbröst var ivägen. Hur många av er skulle inte reagera om mina nakna bröst syntes helt och hållet här på min blogg? Hur många av er skulle tycka att det var okej och hur många av er skulle tycka att det var helt fel? Hur många av er skulle, kanske okontrollerat, hinna tänka "hora" på grund av mina nakna kvinnobröst?
Det finns en mängd inspirerande, främst kvinnor, som jag har skymtat då och då på mitt tumblr-flöde. Kvinnor som poserar helt nakna, rakt upp och ner, och visar kvinnokroppen för vad den är; en kropp. Ingen utmanande, sexig ställning eller objektifiering. Endast ren anatomi. Det är bilder som dessa som får mig att tycka om tumblr lite extra. Naken hud är ingen skymf, utan något vackert. Och kvinnobröst censureras inte.
För varför ska jag skyla mina bröst? Varför ska jag vara rädd att råka visa något som flera miljarder andra kvinnor på jorden har? Ett par fettknölar på övre delen av torson. Man får lära sig som kvinna att bröst nästan är något pinsamt. Vid elva- eller tolvårsåldern börjar de där jobbiga, förbjudna fettknölarna växa (detta är ju dock väldigt individuellt). Då ska man bära en såndära top. Jag minns väl att det, redan i lågstadiet, spelade stor roll ifall man hade en såndära top eller inte. Och de brudar som låg högst upp i lågstadiehierarkin hade till och med en såndär mini-bh, för en riktig bh kunde de inta ha. Gissa varför? För det fanns egentligen inga RIKTIGA bröst och definitivt inga som kunde fylla ut en RIKTIG bh. De flesta flickor hade myggbett till bröst och knappt det. Ändå var det pinsamt och jobbigt och obekvämt att visa brösten. Och vi gick på lågstadiet. Visst kanske det handlar om sambandet mellan independence och att växa upp, att man som liten faller för grupptrycket, men detta kvinnobröstgömmande börjar tidigt. Ja, för kolla! Man tillverkar bikinis till sexåringar (om inte yngre) och vad säger inte det om kvinnobröstens offentliga synlighet?
Nej, inte ska du visa brösten heller! Men gud! Visar hon brösten? Går hon runt med bar överkropp, precis som en man? Men va? Det går ju inte! De skiljer ju faktiskt sig från varandra med ett par fettknölar!
Det finns en skvallerblask-artikel om hur Heidi Klum räddar sin son och nanny från att drunkna, men det intressanta är inte vilken jävla superwoman hon är. Nej, det huvudrubrikerna fokuserar på är hur Heidi Klums BRÖSTVÅRTA råkar titta fram under livräddningen. "HEIDI KLUM Suffers Nip Slip While Rescuing Son And Nanny From Drowning In Hawaii". Ja, men strunt i att hon faktiskt har räddat livet på några, hennes kvinnobröst är ju så mycket intressantare. Som om det är de första brösten ever made! Haha, och jag tycker det är så komiskt att de skriver "…suffers nip slip", som om hon led av någon hemsk, livshotande sjukdom. Men det är så vi ser på kvinnobröst och särskilt kvinnobröstvårtor. DE ÄR FARLIGA. DE ÄR SEXUELLA. DE BITS.
Så tänk er att jag på bilden flyttade på pappret, rev sönder min pattskylt och lät mina kvinnobröst få visas precis för vad de är; runda saker med fett i som toppas av en såndär vanlig bröstvårta. Fast vad vet ni? Mina bröst kanske är två köttätande monster med sylvassa huggtänder som MÅSTE hållas innanför lås och bom. Ja, det måste vara därför vi stänger in kvinnobrösten i bh:ar med stålbyglar i, så att de inte äter upp allt. Ja, det är nog därför vi skyler våra kvinnobröst, för varför annars?
mvh pattmakt
