vafansahon

Nej, vad är det som händer? Hela dagen har behövt tillbringas i sängen på grund av illamående. Så fort jag har försökt resa mig upp snurrar huvudet och när jag skulle gå till toaletten svimmade jag för första gången i mitt liv. THAT was an experience! Lät ungefär som som en elefant med pågående epilepsi när jag dundrade ner i golvet. Några timmar efteråt behövde jag sticka ner huvudet i toaletten för att spy vatten, då det är det enda jag lyckats få i mig under dagen. Det jag hoppas på nu är att bli bra tills imorgon så att jag kan tillbringa nyårsafton med några vänner i stan. Håll tummarna för att jag ska krya på mig nu!

OH HALLELUJAH! Jag har shoppat hela dagen och äntligen införskaffat ett par Dr. Martens. De var på rea och kostade (endast) 1000 kronor. Inte så farligt för rejäla arbetarskor med stålhätta, ey? American Vintage hade fyrtio procents rabatt på alla kläder så det blev en baseball jacka, men även ett par gråa jeans från Cheap Monday. Pysselboken, vykortsboken och klockan kommer från Urban Outfitters. Och sist men inte minst, låt mig presentera the one and only; Captain Cat. Det var kärlek vid första ögonkastet och han är från och med idag min trogne vän.

Får det finnas så här fina människor? Är det verkligen meningen att tonårsflickor ska behöva gå runt, heartbroken...DEVASTATED? Why, o why finns inte en okänd Robert Sheehan i min närhet som drar skämt likt Nathan Young (från Misfits) och bara är attraktiv? Jag är nu såld på honom, och som the true fangirl jag blir när jag hittar något värt att avguda så gör jag det till hundra procent. Resulterat i allt mitt sökande efter gifar, intervjuer och fler filmer med personen i fråga. Jag ska återgå till sökandet men lämnar er med ett av mina fynd.
Have a nice wank, y'all!

Det här är presenten jag skrev om i ett tidigare inlägg. Fick den av Ida (www.generationex.blogg.se) för ungefär en vecka sedan och jag grät av skratt när jag såg vad det var. Presenten har en bakgrundshistoria, so let me break it down to you. Ida la upp bilder i ett inlägg under namnet "to do before I die", något vi sedan hade vilda diskussioner om (som vi alltid har hehe) nästa dag i skolan. Vi kom på nya förslag till tdbid-listan och ett av dem var att ha sex med en kändis. Men ska man ha en tdbid-lista eller bok måste det ju finnas bildbevis under "the goal". Allt detta ledde till på något underligt vis att vi skrattade åt ifall man skulle köra en liten doggy-style me Robert Pattinson och då ta en bild på det hela. Haha, åååh det låter så tråkigt när man berättar det så här, men det var så sjukt roligt. Jag dog. Tack Ida<3 

Jag är hemma efter min lilla tripp till Norrland. Flykten skedde i en (troligen) ren desperation efter snö, som var tänkt att tillföra någon form av julkänsla. Men nej, julkänslan försvann någon gång för tre år sedan och den kommer nog aldrig bli sig lik. Anledningen till att det där smygande pirret i magen försvinner - något som slog ner i mina tankegångar alldeles nyss - kanske beror på att den naiva tron på tomten och all mystik kring julen när man kommer upp i tonåren. Helt plötsligt inser man att det inte finns någon liten nisse som kommer äta gröten på trappen och att julklapparna inte kommer från tomteverkstaden. Det fluffiga skägget är bomull, den tjocka magen är en kudde (om man nu inte har en fetlagd karl i släkten) och julgranen är ful och tunn.
Jag har en ganska stor släkt och när jag var liten firades de flesta jularna med alla kusiner, mormödrar, sysslingar och brysslingar. Så när jag hör ordet julafton ser jag framför mig ett stort julbord där de vuxna sitter och skrattar. Runt omkring springer barnen i sina nyköpta, röd-grön-vita klädnader som troligen kommer, frammåt kvällen, bli smutsiga av köttbullslaviner och muststänk. Utanför ligger snön som ett tjockt täcke (klassiker) och helst ska lite snö singla smidigt ner. Under den stora middagen kan barnen knappt sitta rakt på stolen och blir helt tossiga över att en minut känns som en evighet. Julklappsutdelningen pågår under viss tålamod, men själva öppningen blir ett slagfält bland rosetter, presentpapper och snören. Det är julafton i mina fantasier. En fet, jävla disney-gran och vardagsrummet ska skrika Madickens jul. Men ju äldre jag har blivit, desto färre blir släkten som samlas. Något som gör att julkänslan försvinner ännu mer. I år var det likadant; elva personer sammanlagt. Jag skulle kunna jämföra det med en ballong som säkert pruttar ut luften ur ballongen. Ett hån mot min drömjul; filmjulen jag aldrig kommer få uppleva och som jag inte heller fick uppleva denna julen. Nåväl, jag fick en vit jul i alla fall.

Egentligen skulle jag ha legat i en säng i en stuga uppe i Norrland nu, men på grund av en plötslig spya från systern innan avfärd så sköts resan upp. Så vi åker imorgon, eller idag beroende på hur man vill se det. Så halva julafton kommer att spenderas i en bil, men jag klagar inte. Då får jag tid att fira lite med mina simmar. De har inte fått mycket kärlek på länge. Motherlode och rosebud är vägen till en sims hjärta. Nåväl, förflyttar samtalsämnet från datorspel till dagens sysslor. Eller snarare syssla. Vaknade vid 10-11, gick upp, åt en lussebulle och bestämde mig sedan för att sminka mig (efter att jag fått reda på att Fridisen hade spytt). And that's it. Jag har alltså ägnat hela dagen åt att förvandla mitt utseende till någon som skulle kunna förväxlas med Rick Genest's fru (we would make great babies, don't you think?). Men om åtta timmar åker jag till Norrland som sagt. Ska lägga upp en julhälsning innan dess, puss. 

preview.

Oh, happy day readers! Äntligen jullov. Inga läxor, inga mörka ringar under ögonen och ingen stress. Det anlände fort och lagom, tack. Även om jag har haft ovanligt många äventyr den här terminen (Paris, Taizé, GDV-vecka) även fast jag har haft många liiite för slappa dagar, så har stressen i skolan sugit ur all energi. Men nu behöver jag inte tänka på skolan på tre veckor! Julavslutningen var snabbt avklarad och därefter var vi en fin liten grupp som trallade iväg till Café 60. Fika och prat, sedan vandring på stan med bl.a Ebba och Maja, men mestadels Ida (som f.ö har gett mig världens roligaste julklapp; bild kommer imorgon). Vi strosade runt ett tag, stod i Gallerian och hatade Hollister (även om vi fnissade lika generat som alla andra tonårs flickor då de biffiga grabbarna flexade musklerna i ingången). För jaaa. Det råkar finnas femtonåringar som inte leker sexgurus, som inte förlorade oskulden i sexan och som inte har dirty, porrfilms inspirerat analsex. Dessa femtonåringar nöjer sig gott och väl med att ha Francisco Lachowski som bakrundsbild eller att hänga utanför H:et bara för att små snegla på muskulösa överkroppar, just för att de bara är femton. Sen när behövde skitungar som nyss lämnat fjortis stadiet ha mer sexuell erfarenhet än the grown ups? En tolvåring ska inte tänka på preventivmedel, snoppar och snippor. En tolvåring ska inte riskera att bli förälder. Inte okej. Barn, lek med dockor och bilar så länge ni kan.
ps. blusen är från H&M.

Jag älskar mina "nya" kläder från stadsmissionen. Blus och kofta med det totala priset åttio kronor.
Sitter för stunden och lyssnar på Jävlar Anamma varvat meed lite Strokes och Lily Allen. Men främst Jävlar Anamma! Ett punkband från Göteborg med de mest underhållande texterna jag har hört på länge. En låt handlar om en jävligt ful teckning på Jesus och en annan handlar om en man som varje lördag målar kroppen röd (indian yo) och förstör disko-kvällar. Genialiskt. Jag skulle också vilja skriva låtar med humor i, men risken att endast jag ska skratta åt det, en risk som f.ö är väldigt stor, får mig att tveka. Kan se den scenen framför mig. En Rebecca som ligger på golvet och skrattar hysteriskt åt sina egna skämt medan omgivningen betraktar henne, samtidigt som de funderar ifall de ska ringa psykiatrin eller skjuta fanskapet bums. Fanskapet som på överstående bild ser ut som ett rådjur i strålkastarljus. Fanskapet som försöker ha lite humor i sin blogg men som ändå låter som the worst bitterfitta ever. Nej nu, nu ska fanskapet kanske duscha och hitta kläder till morgondagen, skolavslutningen.

Faktumet att min snyggaste handduk kostade 99 kronor och att den kommer från LIDL får mig nästan skratta. Förbannat roligt att jag som HP-fan kan köpa merchandise i en lågbudget affär. Och ja, jag är väl medveten om att här kan alltför snuskiga kommentarer placeras angående om att jag har Radcliffe's ansikte på min handduk, but keep your dirty thoughts to yourself, ey (eller det kanske är bara jag som har dessa i ägo...)?

Hundra år senare, jag har återuppstått. Jag är inaktiv så att det bara skriker om det. Förlåt, heh. Det är jul snart (wow, news) och jag är en sån person som älskar julen sådär överdrivet mycket, även om jag inte har orken att pynta mitt rum. Men jag har i alla fall slagit in alla julklappar, bakat pepparkakor och lussebullar till lucia. För en vecka sedan hade jag mitt andra och troligen sista luciatåg i Globen. Det var underbart. Inga tårar, men såhär efteråt känner jag att om jag inte får ha luciatåg i gymnasiet så kommer julkänslan dö inom mig. För jag älskar alla uttjatade lusse-låtar, julmust som stannar kvar i kylskåpet ett halvt år och att ge onödiga, små presenter till ens kompisar. Julen är kommersiell och överdriven, men jag gillar den ändå.