It's hard to dance with the devil on your back



Jätte dålig kvalité på gifen, jag vet. Särskilt rolig är den inte heller. Den här förkylningen tar kål på mig och det verkar som om alla går runt och är lite små sjuka sådär. Vill att snö ska komma snart.


I think I'm breaking down again


Florence and the machine i lurarna och en jobbig känsla i magen.


sticks and stones



Gick på konsert igår och med tanke på att det var Ulrik Munther som spelade så var det inga blåmärken som gällde, heh. Får väl gå på Alesana nästa år för att bli lite blå.


Teckning - Paris Hilton



Uppgift inom bilden. Detta är dock inte det kompletta arbetet. Hennes huvud ska sättas fast på en annan del så småningom, men det är inget jag har hunnit med. Utställningen vi ska ha för våra arbeten är redan nästa vecka, woooh.


simply not jesus



För er som inte vet så spelar jag i ett band med två goa killar. Vi började spelade för kanske ett halvår sedan men gick då under namnet "Give them a riot". Vi har spelat några covers, men nu äntligen har vi börja skriva eget och denna söndagen spelade vi in våra två låtar. Jag är verkligen jätte taggad och längtar tills vi är helt klara så att vi kan lägga ut våran egen musik. Aaah, yesss. Det går bra nu.


I could be right here empty with you




not yet awake



Härliga människor








Psst... Agnes min på den första bilden får mig att dö lika hårt varje gång.


A message



Då min ledare från konfirmationen utbrast: "Men Rebecca, här är ju en lapp till dig!" så trodde jag knappt mina öron. Men där på "message-board" vid matstället satt en liten lapp. Den sötaste lappen jag någonsin sett och den gav mig små, små fjärilar i magen. Ludovic träffade jag på Oyak och vi lärde den andre att säga "jag bajsar i ditt tält" på motsatt språk. Egentligen hann vi inte utbyta många fler meningar än så, men det var nog själva lappen som fick mig att bli helt fnissig.


Taizé








Jag skulle kunna vänja mig vid att åka iväg såhär lite då och då till Frankrike. Vilket underbart land och Taizé gjorde mig inte heller besviken! Bussresan tog trettiotvå timmar men det kändes som tre. Man träffade nya människor varje dag (allt från tyskar och fransmän till irländare och ryssar). Om kvällarna hängde man på Oyak, ett ställe där ungdomarna stod och kedjerökte och fick skrika halsarna av sig till allsång. Jag och mina vänner volontärade i matserveringen för att få chans att spana in de snygga killarna. Thank God att alla var så sociala för nu har jag massor med nya vänner! Jag laddar upp lite fler bilder senare, för jag har verkligen fler som är värda att ladda upp!


RSS 2.0