temporary dreads
Jag är inte så pass tuff och spontan att jag vågar göra något extremt med mitt utseende, så som att färga håret i en extrem färg, pierca sig osv. Jag tröttnar lätt på hur jag ser ut och varierar stil som en "gott o blandat"-påse. Jag VILL kunna ha typ lila hår och cpsnygg frisyr, men ne jag är för feg. Eller... snarare har BLIVIT för feg. Jag hade ju en period i sexan där jag gick från att ha ljusbrunt, långt hårsvall, till kortklippt, tupperat svart hår med en lugg som växlade färg. Det var då på den tiden (låter som en gammal, nostalgisk gubbe) jag vågade ta steget att göra det extrema med mitt utseende. MEN NU, NU ÄR JAG FEG JA.
I alla fall så kollade jag runt på youtube och hittade en tutorial på hur man gör "temporary dreads". Alltså dreads som du kan duscha ur. Jag tror att det enda som skiljer vanliga och temporary dreads åt, är att man inte "virkar" och tupperar håret lika hårt som med vanliga. Kul att testa ifall ni inte vill göra något permanent:
Crystal Castles
Kan inte förstå att jag ska se Crystal Castles om några få dagar. Fucking legendary.
Queen of Coney Island
En fotosession för några veckor sedan. Baddräkter är min grej och jag inspireras av Lana del Rey.
Snart smäller det (igen)
Åker på tisdag med Ellen. Är så taggad så det finns inte. Nu när jag dessutom har lite erfarenhet från Peace and Love så känns det superduperjättemegabra!
Sandhamn
Mötte upp Agnes och Christian vid Slussen i tisdags för att åka ut på äventyr. Först åkte vi i vad som kändes som åratal i en varm buss och sedan steg vi på båten som skulle föra oss till Marcs landställe på Sandhamn. Marc mötte oss vid hamnen och därefter traskade vår kvartett till ett rött hus med världens finaste utsikt över vattnet. Inredningen var som direkt hämtad ur en Lexington-katalog och jag som är lite småsvag för just det temat gick runt och "ååååååå":ade mig åt allt den första kvarten (även Agnes hjälpte till med lite åååå:n på ett hörn). I onsdags åkte vi ut med båten (båtN som Christian sa) för att bada, sola och fika. Senare på kvällen lagade Christian mat, som den sanna italienaren han är, och jag och Agnes förlorade våra Pulp Fiction/Matrix-oskulder. "Aw man, I shot Marwin in the face" är numera vårt gemensamma favoritcitat och jag funderar på att skriva det på en tygpåse, haha.
Allt som allt så har det varit tre finfina dagar med tre världsbästa personer.
Det här med att bo på landet (i-landsproblem)
Jag bor på landet. Eller typ i alla fall. For some reason så bestämde sig båda mina föräldrar (de är skilda) att bo avlägset från civilisationen. Vill jag befinna mig centralt när jag bor hos pappa måste jag cykla cirkus tio minuter för att sedan ta en kvarts buss för att komma till centrum. När jag är hos mamma (som jag är mestadels) så måste jag cykla i nästan en halvtimme för att hitta ett någorlunda tecken på liv. Märsta är kalare än Reinfeldts hjässa, I tell ya.
Såhär sommartid brukar jag behöva cykla till stationen när jag är hos mamma, ifall jag vill in till stan alltså. Detta är ganska jobbigt med alla jävla snippbackar som försvårar resan och jag brukar flåsa (och svettas) som en nyknullad hora när jag väl stiger av cykeln.
Egentligen tycker jag inte att det är särskilt jobbigt med lite kämpiga backar. Jag ser det bara som ett tillfälle för motion och dessutom är det rätt så fridfullt att cykla. Rensar tankarna liksom.
Det enda jag har riktigt jävla svårt för är alla jävla flygfän som immigrerar luften som ett gäng iranier nu på sommaren. Detta problem gör en potentiell härlig cykeltur till ett helvete. Istället för att sitta på cykeln i harmoni, måste jag kisa som en asiat för att inte få en trollslända eller något annat läskigt i ögat.
Att andas med munnen är helt otänkbart, för det slutar jämt med att det flyger in något hårigt i munnen (det värsta är precis innan man spottar ut den, då man känner hur den rör på sig, hua).
Nu när jag dessutom har dragit på mig en festivalförkylning så har jag inget annat val än att andas med näsan (det värsta är att flugorna även tar sig in där också).
Så när jag väl har nått min slutdestination med cykeln, ser jag ut ungefär såhär:
Såhär sommartid brukar jag behöva cykla till stationen när jag är hos mamma, ifall jag vill in till stan alltså. Detta är ganska jobbigt med alla jävla snippbackar som försvårar resan och jag brukar flåsa (och svettas) som en nyknullad hora när jag väl stiger av cykeln.
Egentligen tycker jag inte att det är särskilt jobbigt med lite kämpiga backar. Jag ser det bara som ett tillfälle för motion och dessutom är det rätt så fridfullt att cykla. Rensar tankarna liksom.
Det enda jag har riktigt jävla svårt för är alla jävla flygfän som immigrerar luften som ett gäng iranier nu på sommaren. Detta problem gör en potentiell härlig cykeltur till ett helvete. Istället för att sitta på cykeln i harmoni, måste jag kisa som en asiat för att inte få en trollslända eller något annat läskigt i ögat.
Att andas med munnen är helt otänkbart, för det slutar jämt med att det flyger in något hårigt i munnen (det värsta är precis innan man spottar ut den, då man känner hur den rör på sig, hua).
Nu när jag dessutom har dragit på mig en festivalförkylning så har jag inget annat val än att andas med näsan (det värsta är att flugorna även tar sig in där också).
Så när jag väl har nått min slutdestination med cykeln, ser jag ut ungefär såhär:
