vafansahon

  

Spenderade större delen av helgen med Bibban. Fredag: Vi var på en "After Work" tillsammans (vuxenpoäng check). Därefter mötte vi upp Björn en liten stund. Lördag: Tog världens längste bad. Har inte badat på evigheter. Drog sedan in till Sankt Eriksplan för att gå på Ellas mammas femtioårsfest. Det var supermysigt verkligen. Världens godaste mat också. Efter det spatserade jag, Bibban och Björn runt på söder och sedan somnade jag och Bibbs in i hennes säng. Söndag: Fika; Bibb, Björn och jag. Finns inte mycket mer att säga. Det har varit en minst sagt lugn och avslappnad helg.

Har haft en bra helg. Eller en rätt annorlunda helg (fast det har funnits värre). Men den var roande och händelserik, så det är ju ett plus. Det känns som att jag lever för helgerna. Pinar mig igenom vardagarna. Sover genom skoldagarna. Suckar genom jobbpassen. Jublar på fredag när jag kan dra iväg och försvinna bort från verkligheten. Bort från instängda lokaler, bortglömda pennor och jobbiga scheman. Försvinner med vänner och kommer inte tillbaka förrän på söndagkväll, när Måndag knackar på och undrar om jag är på g. Måndag, jag hatar dig. Jag avskyr dig. Du stör min fantasivärld, min idyll. Mitt barnsliga universum (landet Ingenstans) där jag aldrig växer upp. Jag är ett barn som varken är ett barn eller en vuxen, och jag vill varken vara någondera.

The Used kommer till Sverige nu i November och theusedsweden lanserade för någon vecka sedan en tävling, där man kan vinna en träff med bandet. Man ska göra en trailer för deras kommande spelning på Klubben, och denna ska vara minst tre minuter lång. Klart som fan att jag antar utmaningen. Jag har för mycket fantasi och kreativitet som bara väntar på att få användas. Utnyttjade min syster denna gången också. Hon fick ju ställa upp i den första musikvideon för ett och ett halv år sedan. Nåväl, här är den nya:

Stopplade iväg till Bredäng i torsdags. Svarta ögon, vassa tänder och en klänning så tight att den var som en extrahud. Jag tänkte att jag skulle kunna skrämma iväg hela Stockholm, men samtidigt få de att falla på knä. Älska mig, låt mig få komma in. Jag kunde klättra upp i närmaste träd, till och med i mina klackskor. En Joker-imitation, jag menar två. En på balkongen och en i hissen. Jag gick där jag ville gå, och jag tog det jag ville ha. Storhetsvansinne. Jag var nattens drottning.  Jag dansade, jag somnade, jag vaknade och magin var borta. Jag var ingen förförisk, oemotståndlig vampyr. Jag var en finnbeklädd, trött tonåring med mina vardagliga skavanker (bristningar, underhudsfett, mens). Sminket hade täppt porerna under natten och huden var uttorkad. Hur ska någon kunna älska någon så ofullständig och otillräcklig? Smetade ut sminket till något hyfsat. Ska jag bära gårdagen så kan jag åtminstone bära den med stolthet.