Att säga att man hatar religioner, känns för mig fel på något sätt. Att säga att man hatar något överlag, endast för att betona sin åsikt tydligare, känns fel. Att endast döma något för det ytliga, det som syns mest, är fel. Vad är det ytliga? Vad syns mest? Jo, extremister.

Skrev en, enligt mig själv, okej förklaring om extremister förut på ett tidigare facebook-inlägg om feminism:

"Man ska inte döma någon "åskådning" pga av extremister. Då får man ingen klar bild alls, utan endast en manisk och överdriven version oftast."

Och jag tycker faktiskt att det här är något väldigt viktigt. Det är viktigt att respektera och försöka förstå någon annans ideologi eller livsåskådning, vare sig det kommer till feminism eller islam eller kristendom etc.
I och med att religion har ett så pass högt värde och betyder otroligt mycket för miljontals människor världen över, och med tanke på att majoriteten klarar av att följa sin religion utan våld, så tycker jag att det är på något sätt respektlöst att häva ur sig: "jag hatar religioner".
Jag tror att religion har i grunden varit ett sätt för människan att förhålla sig till världen och omgivningen. Att religion har funnits för att människan ska tänka efter och handla rätt. En tro på ett liv efter döden fick människan begrunda sina gärningar, tänka om och göra det som är etnisk rätt. Att göra andra människor gott, gör en själv gott.
Bland annat dessa anledningar gör att jag respekterar religioner, något jag hade väldigt svårt för förut. Jag ansåg tidigare att religioner endast dödade människor och skapade krig. Men ifall man tänker tvärtom? Tänk vad mycket hopp människan har funnit i sin tro och tänk vilken gemenskap coh kraft tro kan skapa (både på gott och ont dock). Det är denna kraften goda människor nyttjar till en god sak, och onda till en ond. Allt beror oftast på vad människan gör det till, och det är därför man inte ska döma åskådningar pga extremister.