beter mig som en heffaklump
Ikväll hade jag min första test-omgång på mitt kommande jobb (kort sammanfattning om jobbet; man har hand om event och konferanser). Fick en fin illröd skjorta och en matchande hoodie. Ojojoj, så fint. After my astonishing transformation så placerades jag i baren där jag fick lära mig om vinglas och drinkar hit och dit.
Kände mig som sju bast när de andra tjejerna som jobbar där frågade om jag kunde några drinkar och jag ba: heh ehhh. Gin och tonic? Heh eeeh va e de???
Tyckte allt kändes så otroligt ironiskt också just för att jag på senaste tiden verkligen har börjat äcklats av alkohol, men i samma veva väljer jag att börja jobba bakom en bar. FAN VAD STILIGT GJORT, REBECCA.
Sedan skulle jag börja servera öl och vin och drinkar hit och dit. Vitt vin och rosé i samma sorts glas, rött vin i ett annat. Jag bar runt på brickor och staplade glas på glas, samtidigt som jag hade en endaste tanke inbränt innanför pannbenet; tappa inte glasen.
Tappa inte glasen. TAPPA FÖR GUDS SKULL INTE GLASEN VAD DU ÄN GÖR.
Jag tappade dem inte. Jag for hit och dit; genom farliga dörrar som kom slängandes i hundraåtti, över trösklar och mellan människor. Jag var glasens Horton, fattar ni???
Sen skedde såklart det OACCEPTABLA när jag stod i baren. Skulle plocka ner ett glas från hyllan över mitt huvud, slinker med händerna och som en NUCLEAR BOMB sprängdes allt. Nej, okej. Men det var glassplitter över hela baren och en kvinna med en gäll röst sa att hon minsann fick i håret och vinet och ifall hon började blöda så visste alla varför, "hihi". Alla sa att det var luuuugnt, kvinnan fick nytt vin och allt var luuuugnt, sånt händer.
NEJ DET VAR INTE ALLS LUGNT JAG MISSLYCKADES MED MITT MISSION. I WAS SUPPOSE TO BE THE GLASSES' HORTON, SHUT UP.
Så kan det gå första dagen. Sjukt smidigt och stabilt. Vi ger det en high five (eller inte).
Kände mig som sju bast när de andra tjejerna som jobbar där frågade om jag kunde några drinkar och jag ba: heh ehhh. Gin och tonic? Heh eeeh va e de???
Tyckte allt kändes så otroligt ironiskt också just för att jag på senaste tiden verkligen har börjat äcklats av alkohol, men i samma veva väljer jag att börja jobba bakom en bar. FAN VAD STILIGT GJORT, REBECCA.
Sedan skulle jag börja servera öl och vin och drinkar hit och dit. Vitt vin och rosé i samma sorts glas, rött vin i ett annat. Jag bar runt på brickor och staplade glas på glas, samtidigt som jag hade en endaste tanke inbränt innanför pannbenet; tappa inte glasen.
Tappa inte glasen. TAPPA FÖR GUDS SKULL INTE GLASEN VAD DU ÄN GÖR.
Jag tappade dem inte. Jag for hit och dit; genom farliga dörrar som kom slängandes i hundraåtti, över trösklar och mellan människor. Jag var glasens Horton, fattar ni???
Sen skedde såklart det OACCEPTABLA när jag stod i baren. Skulle plocka ner ett glas från hyllan över mitt huvud, slinker med händerna och som en NUCLEAR BOMB sprängdes allt. Nej, okej. Men det var glassplitter över hela baren och en kvinna med en gäll röst sa att hon minsann fick i håret och vinet och ifall hon började blöda så visste alla varför, "hihi". Alla sa att det var luuuugnt, kvinnan fick nytt vin och allt var luuuugnt, sånt händer.
NEJ DET VAR INTE ALLS LUGNT JAG MISSLYCKADES MED MITT MISSION. I WAS SUPPOSE TO BE THE GLASSES' HORTON, SHUT UP.
Så kan det gå första dagen. Sjukt smidigt och stabilt. Vi ger det en high five (eller inte).
Kommentarer
Trackback
