Jag vill sova, men ändå inte. Ögonen svider men jag vill verkligen hålla de öppna. Varför då? Jag ska upp om fyra och en halv timme, jag behöver sova. Jag måste sova, annars kommer jag aldrig komma upp ur sängen imorgon. Men jag vill inte.

Jag sitter för stunden och kyler ögonlocken genom att mjukt trycka ett glas fyllt med is mot dem. Känner kontrasten mellan min varma hud och det kalla glaset. Som kontrasten mellan en svettig sommardag och en kalldusch. Den konstrasten är underbar. Det känns som att man andas in ny, frisk luft - fri från gifter och avgaser. Att bryta det varma mot något kallt är på något sätt befriande. Chocken från den isande duschstrålen jämnar plötsligt ut sig och lägger sig istället som ett tunt lakan över huden. Omfamnar, biter och lugnar. Jag kan andas.