Du frågar var jag har varit. Jag frågar detsamma. För det är inte jag som har varit någonstans, jag har varit här hela tiden. Jag har inte varit ute på äventyr eller utmanat ödet. Nej, för jag har varit närvarande.

Frågan är var du har varit. Frågan är var du är.

Det känns inte som att du ser mig längre. Eller jo, det är klart du ser mig. Du ser mitt ansikte och vad jag gör på alla sociala medier. Mitt uppmärksamhetsbehov skriker så det är klart du ser mig. Men det är bara det ytliga, det som precis vem som helst kan se. Jag vill att du verkligen ska se mig.

       Ett bättre sätt att beskriva det är kanske att säga att jag vill att du ska lägga märke till mig.

För just nu känns det som om du ser vad jag gör, ser hur fånigt jag viftar med armarna framför ögonen på dig för att väcka någon sorts uppmärksamhet. Din uppmärksamhet.

Så vad är det som får dig att blunda?