Min bättre hälft fyllde år nu i fredags. Nitton år blev han, men som jag på en av mina postade bilder på instagram så beter han sig som en liten skitunge. Ändå är han det finaste jag har. Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur underbar den här människan är. Hur jag blir varm i hela kroppen av att titta på honom, hur lätt livet blir i hans umgänge och hur tiden känns så otroligt fiktiv när vi spenderar den tillsammans. Innan dig undrade jag när den där säkra skulle slå sig ned och fylla det tomma utrymmet inom mig. När skulle jag hitta den där vännen, med den där gnistan? När skulle jag hitta någon som är liksom skräddarsydd för mig? När skulle idealet anlända, om någonsin? Och jag har nog funnit mitt ideal nu. För jag har funnit en inspirationskälla, en vän, en lover och en själsfrände. To the moon and back, and even beyond that. xx