Jag har haft en så otroligt mysig och underbar dag. Vid ett tiden åkte jag och min familj till Rotebro för att besöka min gammelmormor Barbro. Åldern står och knackar på hennes dörr, men jag tycker att hon är lika fin nu som hon var när jag var liten. Jag har inte träffat henne på flera månader så att äntligen få krama henne, se henne och prata med henne betydde verkligen mycket för mig. Att sitta i hennes lägenhet, med hennes underlater som backtrack, samtidigt som hon ger en kopiösa mängder tuggummipaket gjorde mig nostalgisk. Jag mindes helt plötsligt hur mycket tid jag faktiskt tillbringade hos henne som barn. Hur hon lärde mig att sticka och hur hon lärde mig någon sång som handlade om att kasta koskit och mjölka pattarna på korna. Hon är verkligen så fin och jag önskar verkligen att jag kunde välla ut den stora känslovågen som som hux flux fyllde mig. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, så i slutet av vistelsen hos Barbro (efter en promenad ner till vattnet och ett kort möte med Leos mammas dagbarn) så gav jag henne mitt nya nummer och sa att jag väldigt gärna skulle vilja komma förbi för att fika och prata. Jag hoppas hon hajade vinken och förstod att jag verkligen menade vad jag sa. Jag brukar trotsallt vara väldigt dålig på att hålla kontakten.

På vägen hem plockade vi upp Leo och svängde sedan förbi Ica Maxi för att köpa ett skepp av frukt. Jag var SÅ lycklig. Har craveat frukt i flera dagar nu (särskilt banan till vårt nyligen hemgjorda jordnötssmör). Väl hemma bestämde sig jag och Leo för att cykla till Munkholmen i Sigtuna, där vi sedan tog ett dopp. Det är en bra bit dit och hem, så efter den rundan var det superlilla träningsfreaket inom mig satisfied. Nu ligger Leo och snarkar bredvid mig. Tanken var att vi skulle se Resident Evil och jag hade till och med laddat med frukt (som jag dock hann äta upp, nu är det slut). Alltså frågan är om jag ska väcka honom. Kommer du bli arg då, Leo?