Det första jag gjorde när jag vaknade igår var att ta itu med mitt anarkist-rum. Det har gjort uppror och lekt rebell alltför länge, så det behövdes en förändring. Kläderna hamnade därför på sin rätta plats i byrålådan, matrester slängdes och jag dammsög rummet för första gången på evigheter. Jag älskar efterdyningarna när man har dammsugit; en helt ny värld. Helt plötsligt kan man faktiskt andas. Detsamma gäller när man har putsat fönstrena ordentligt. High definition - for free! Så efter en dagsstädning låg mitt rum äntligen min mamma till lags. Jag åkte sedan till Leo och vi spenderade större delen av kvällen med att se på Michael Jackson's musikvideos. Shame on me, men jag verkade ha glömt bort Michael för ett tag. Hans musik har inte varit närvarande i min ipod på länge och igår slog det mig att jag aldrig har förstått hur begåvad han var. Kanske för att när jag var åtta så analyserade jag inte musik och bild som jag gör idag. Men när vi igår satt och verkligen blev underhållna av hans danssteg och musik så blev jag tagen. Blown away. Alla hans steg var perfekta, varenda rörelse satt och han gjorde något som ingen annnan gör idag. Ja, för efter att ha tittat på Michael en hel kväll så verkade dagens artister veka och oprofessionella. Musiken är så simpel och barn matas av drunken superslut Kesha som endast kan sjunga om vilket "crazy kid" hon är (jag blir så arg när jag hör den låten fyi). Michael knew what he was doing, compared to all the mentally retarded artists today. Fan vad aggressiv jag blir när jag tänker på dagen musikindustri. Long live Michael!