Heaven on their minds

Läxorna och alla förväntningar lägger sig verkligen som en press på bröstet. Jag känner till och med hur det blir svårt att andas. Så jobbigt är det. Och det är så märkligt att jag var så otroligt lycklig igår efter att ha dansat Greased Lightnin' på Soarén (dessutom var det min födelsedag yay), men att jag idag bara kände hur mycket jag hade och göra som jag har blundat för. Men det är den tiden på månaden igen; INGEN GILLAR MIG, INGEN VILL HA MIG, JAG ÄR ÄCKLIG, JAG ÄR FUL, JAG ÄR FET, JAG HATAR ALLA, VAR ÄR MIN CHOKLAD???
Hoppas alla killar börjar blöda i snoppen... förutom Eliot då för han är snäll. Men ni andra... BLÖD.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0