Jag började i Adolf Fredriks musikklasser i åttan och jag var livrädd. Fruktansvärt rädd över ifall folk skulle acceptera mig eller inte. Jag hade i min tidigare skola varit udda och upplevt en hel del trakasserier. Jag tänkte att ifall elever på en liten skola i förorten inte kunde acceptera mig, så skulle väl knappast en stor skola i stan kunna göra det? Jag föreställde mig AF som en skola där brudarna var som "Mean Girls" och där grabbarna var kaxiga och jobbiga. Haha, jag hade så fel. Redan första dagen kom alla tjejer från min klass upp till mig och kramade mig, och jag var i chocktillstånd. Fanns det verkligen människor som betedde sig såhär? Såhär väluppfostrat och utåtriktat?

Anledningen till att jag första veckan ville gå tillbaka till min gamla klass var för att jag saknade dem otroligt mycket, och för att hela alltet var så överväldigande. Men jag stannade kvar, trots en viss ångest och rädsla, och att söka till den här underbara skolan är det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv. Jag har utvecklats väldigt mycket tack vare utbildningen och de fantastiska lärarna! Jag har mött helt otroliga människor som har fått mig att växa som person. Jag kan inte beskriva hur otroligt tacksam jag är över att ödet förde mig hit där jag är idag och att jag hamnade i den klassen som då var 8F. Ni är en klass med obeskrivligt trevliga och varma individer och jag hoppas verkligen att jag lyckades får fram det (trots mina högljudda snyftningar) med mitt oförberedda tal i fredags. Jag älskar er så otroligt mycket och ni är det bästa som har hänt mig. Jag menar det verkligen.

Jag måste nu lämna personer jag älskar och behöva börja om på nytt, på en ny plats, med nya människor. Återigen smyger rädslan sig inpå och jag känner precis som för två år sedan, dock är det här värre. För jag vet att jag aldrig kommer kunna lära känna en så stor skara, underbara människor som jag har gjort på Adolf Fredrik. AF-andan finns ingen annanstans och jag kommer aldrig känna samma kärlek för en plats som jag gör för AF. Det här är en skola av en viss sort acceptans och gemenskap som inte finns någon annanstans.