Jag bor på landet. Eller typ i alla fall. For some reason så bestämde sig båda mina föräldrar (de är skilda) att bo avlägset från civilisationen. Vill jag befinna mig centralt när jag bor hos pappa måste jag cykla cirkus tio minuter för att sedan ta en kvarts buss för att komma till centrum. När jag är hos mamma (som jag är mestadels) så måste jag cykla i nästan en halvtimme för att hitta ett någorlunda tecken på liv. Märsta är kalare än Reinfeldts hjässa, I tell ya. 
Såhär sommartid brukar jag behöva cykla till stationen när jag är hos mamma, ifall jag vill in till stan alltså. Detta är ganska jobbigt med alla jävla snippbackar som försvårar resan och jag brukar flåsa (och svettas) som en nyknullad hora när jag väl stiger av cykeln. 
Egentligen tycker jag inte att det är särskilt jobbigt med lite kämpiga backar. Jag ser det bara som ett tillfälle för motion och dessutom är det rätt så fridfullt att cykla. Rensar tankarna liksom. 
Det enda jag har riktigt jävla svårt för är alla jävla flygfän som immigrerar luften som ett gäng iranier nu på sommaren. Detta problem gör en potentiell härlig cykeltur till ett helvete. Istället för att sitta på cykeln i harmoni, måste jag kisa som en asiat för att inte få en trollslända eller något annat läskigt i ögat. 
Att andas med munnen är helt otänkbart, för det slutar jämt med att det flyger in något hårigt i munnen (det värsta är precis innan man spottar ut den, då man känner hur den rör på sig, hua). 
Nu när jag dessutom har dragit på mig en festivalförkylning så har jag inget annat val än att andas med näsan (det värsta är att flugorna även tar sig in där också). 
Så när jag väl har nått min slutdestination med cykeln, ser jag ut ungefär såhär: