Nej, inte direkt. Men tabletter knaprar jag. Fyra tabletter på morgonen, tre tabletter vid lunch och fyra tabletter igen på kvällen. Jag känner mig som Courtney Love/Lindsay Lohan/Amy Winehouse när jag sveper mina piller. Borde smeta slarvig, svart ögonskugga runt mina ögon, gå ner femton kilo och sätta på mig the heels of doom så att jag ser ut som Taylor Momsen. Sen är min nya crackwhore-image klar. Poppin' pills, ain't paying my bills, swill as hobos swills and I'm doing it for the chill that thrills. Det där kom jag på, det gjorde jag. Improvizinnnnng. Damn, I should be a rapper. Kan inte något produktionsbolag bara ringa mig och be om att få göra en dokumentär om mitt liv? Sixteen-year-old girl, pharmaceutical drug addict, musician, survivor of a prolonged type of bronchitis. "A captivating biography", "Deserves an Oscar", "Wonderfully tragic". Jag bländas av mina fantasistrålkastare.